Vistelse på hög höjd

Höjdsjuka

Att vistas på hög höjd innebär lägre syrenivåer i luften, vilket kan leda till olika former av höjdsjuka. Känsligheten är individuell och den viktigaste riskfaktorn är hur snabbt man når hög höjd.

Rekommendationen är att inte stiga mer än cirka 300 höjdmeter per dygn på höjder över 3 000 meter och absolut inte mer än 500 meter per dygn. Snabbare stigning ökar risken för höjdsjuka och minskar kroppens möjlighet att acklimatisera sig.

Det spelar ingen roll om du har god fysik eller är vältränad – alla kan drabbas av höjdsjuka. Risken är större om du tidigare haft höjdsjuka eller stiger snabbt till hög höjd. Undvik lugnande medel och sömntabletter under acklimatiseringen, eftersom de kan påverka andningen.

Tänk också på att man med flyg snabbt kan nå högt belägna destinationer som till exempel La Paz (cirka 3 500 m), vilket ger kroppen begränsad tid att acklimatisera sig.

Förebygg höjdsjuka

  • Vila gärna 1–2 dagar på 2 500–2 800 meters höjd innan du fortsätter högre.
  • Öka höjden långsamt och ge kroppen tid att acklimatisera sig.
  • Undvik hård fysisk ansträngning under de första dagarna på hög höjd.
  • Drick regelbundet och undvik uttorkning.
  • Undvik alkohol och lugnande läkemedel under acklimatiseringen.

Klättra högt – sov lågt

Över 3 000 meters höjd bör du helst inte sova mer än cirka 300 meter högre än föregående natt. Du kan gå högre under dagen men bör återvända till lägre höjd för nattvila. Det är framför allt höjden du sover på som är viktig för acklimatiseringen.

Diamox (acetazolamid)

Diamox är ett läkemedel som kan påskynda kroppens acklimatisering och minska risken för höjdsjuka. Det kan användas förebyggande när snabb stigning till hög höjd inte kan undvikas eller hos personer med förhöjd risk för höjdsjuka.

Acetazolamid kan även användas som en del av behandlingen vid akut höjdsjuka (AMS). Användning bör diskuteras med läkare före resan, särskilt om du planerar en resa där snabb stigning till hög höjd är svår att undvika.

Läkemedlet kan bland annat ge ökad urinproduktion, smakförändringar samt stickningar eller domningar i fingrar, tår och ansikte. Diamox är inte lämpligt för alla och kan vara olämpligt vid vissa njursjukdomar eller i kombination med vissa läkemedel.

Viktigt om Diamox

Diamox ska aldrig användas för att dölja symtom på höjdsjuka så att du kan fortsätta till högre höjd. Gå aldrig högre om du har symtom på höjdsjuka. Om symtomen förvärras ska du omdelbart gå ner till lägre höjd.

Lindrig höjdsjuka (AMS)

Acute Mountain Sickness (AMS) är vanligt vid snabb stigning till hög höjd. Risken ökar med höjden och framför allt med hur snabbt man stiger.

Huvudvärk är ett typiskt symtom och kan förekomma tillsammans med ett eller flera av följande symtom:

  • yrsel
  • sömnstörningar
  • aptitlöshet
  • illamående
  • trötthet

Symtomen uppträder ofta inom några timmar efter ankomst till högre höjd och kan vid lindrig AMS gå tillbaka inom ett par dagar om man inte fortsätter högre.

Vid symtom på AMS

Gå inte vidare till högre höjd. Vila och ge kroppen tid att acklimatisera sig. När symtomen har gått tillbaka helt kan du fortsätta uppåt i lugnt tempo. Om symtomen förvärras trots vila ska du gå ner till lägre höjd.

Allvarlig höjdsjuka (HAPE och HACE)

Allvarliga former av höjdsjuka kan utvecklas redan från cirka 2 500–3 000 meters höjd, men risken ökar på högre höjder och vid snabb stigning.

  • HAPE (High Altitude Pulmonary Edema) – lungödem.
  • HACE (High Altitude Cerebral Edema) – hjärnödem.

Livshotande tillstånd

Både HAPE och HACE är potentiellt livshotande och kräver omedelbara åtgärder och nedstigning till lägre höjd.

Symtom på lungödem (HAPE)

  • andfåddhet vid lätt ansträngning som tilltar och kan övergå i andfåddhet i vila
  • påtagligt nedsatt fysisk prestationsförmåga
  • hosta
  • rosslig eller ansträngd andning
  • tryck eller obehag i bröstet
  • i svåra fall skummiga eller blodtillblandade upphostningar

Symtom på hjärnödem (HACE)

  • kraftig eller tilltagande huvudvärk
  • koordinationssvårigheter och ostadig gång
  • förvirring eller förändrat beteende
  • uttalad trötthet eller slöhet
  • kräkningar
  • medvetandesänkning eller medvetslöshet

Var observant på dina reskamrater. Förvirring, ostadig gång, andfåddhet i vila eller snabbt försämrat allmäntillstånd kan vara tecken på allvarlig höjdsjuka. Tillståndet kan försämras snabbt.

Åtgärder vid misstanke om lungödem – HAPE

  • Påbörja omedelbar nedstigning, om möjligt minst 500–1 000 höjdmeter eller tills tydlig förbättring sker.
  • Tillför syrgas om möjligt.
  • Undvik fysisk ansträngning och hjälp personen vid nedstigningen.
  • Håll personen varm.
  • Sök medicinsk hjälp omedelbart.

Åtgärder vid misstanke om hjärnödem – HACE

  • Påbörja omedelbar nedstigning, om möjligt minst 500–1 000 höjdmeter eller tills tydlig förbättring sker.
  • Tillför syrgas om möjligt.
  • Låt inte personen gå utan hjälp om koordinationsförmågan är nedsatt.
  • Håll personen varm.
  • Sök medicinsk hjälp omedelbart.

Kyla och förfrysningar

Vistelse på hög höjd innebär ofta också exponering för kyla. Kombinationen av vind, väta, trötthet och energibrist kan snabbt orsaka kylskador även om temperaturen ligger över noll grader.

Förebygg kylskador

  • Använd lager-på-lager-principen.
  • Håll dig torr och varm.
  • Ta med extra kläder.
  • Glöm inte mössa, vantar och extra sockor.
  • Drick regelbundet och undvik uttorkning.
  • Ät tillräckligt för att upprätthålla kroppens energiförråd.
  • Rör på dig för att hålla värmen och förbättra blodcirkulationen.
  • Sök skydd vid dåligt väder.
  • Undvik alkohol.

Vind förstärker kylan

Vind kan göra att temperaturen upplevs betydligt kallare än termometern visar. Kombinationen av kyla, vind och fuktiga kläder ökar risken för nedkylning och förfrysningar avsevärt.

Ytlig kylskada

En ytlig kylskada kan ge domningar, stickningar eller smärta och blek hud som fortfarande känns mjuk.

Skydda området från fortsatt kyla och värm det försiktigt, till exempel mot en varm kroppsdel. Gnugga eller massera inte huden.

Djup förfrysning

Vid djup förfrysning kan huden bli hård och känslolös och senare utveckla svullnad, missfärgning och blåsor. Allvarliga skador kan leda till vävnadsdöd.

Värm inte upp en svårt förfrusen kroppsdel om det finns risk för att den fryser igen. Uppvärmning följd av återfrysning kan orsaka ytterligare vävnadsskada.

När återfrysning kan förhindras bör den förfrusna kroppsdelen värmas upp snabbt i vatten med en temperatur på cirka 37–39 °C. Uppvärmningen kan vara mycket smärtsam. Ge smärtlindring vid behov och sök medicinsk hjälp snarast.


Senast uppdaterad 2026-09-06